1. LÄRJUNGARNAS BÖN TILL JESUS: Lär oss att be… (Luk 11:1)
är ett blogginlägg


”Men det kommer en tid, och den är redan här, när sanna tillbedjare ska tillbe Fadern i ande och sanning. Sådana tillbedjare vill Fadern ha” (Joh. 423).
 
Det var detta bibelord vi stannade till vid under vandringen. Vi befinner oss i brytningstiden mellan det nya och det gamla. Johannes Döparen plogade och förberedde för honom som skulle komma och nu hade kommit.
 
Bön finns med från början i bibeln som samtal med Gud. När vi beskriver bön idag så måste vi göra det med att visa på ”olika” böner eller egentligen böneformer: Morgonens kanske tysta bön inför Fadern. Många ber enskilt eller tillsammans de s.k. tidebönerna, som är växellästa hymner, psaltarpsalmer eller andra bibeltexter. Det finns en ”samtalsbön” som man ber tillsammans i mindre sammanhang i bönegrupper eller spontant I gudstjänsten har vi den allmänna förbönen, lovsägelse, syndabekännelse mm. Dessutom finns den tysta och meditativa bönen.
 
För många av oss har säkert olika bönetraditioner skapat en del störning. Man är inte van med alla former. Att komma in i tidebönen kan ta sin tid. När jag kom med i kyrkan ca 16 år gammal, hade vi ofta den formen av bön (Completorium/Aftonbön).
 
Som konfirmandledare på ett läger ca 5 år senare var jag envis och ville att de ca 60 konfirmanderna skulle ha Completorium varje kväll i 4 veckor. Det tog någon vecka innan vi hittade rätt i ordningen, melodierna och växelläsningarna. Men det märkliga var att denna stillsamma aftonsamling stod på topp vid lägrets utvärdering. ”Konkurrensen” var hård, eftersom det var ett mycket roligt och innehållsrikt läger.
 
Det var lärorikt. Nu ett antal årtionden efteråt, fick jag höra vad som hände med fångar (även livstidsdömda) när de efter en prövotid fick tillbringa en månad på klosterretreat i Anstalten Kumla. Stillheten, upprepningen, sången och texterna ledde framåt och kunde förvandla.
 
Det kan även ta tid att vänja sig med att be högt tillsammans i grupp (samtalsbön). Man blir lätt osäker och känner att man måste prestera fromma ord. Men när det släpper – då ser man vilken härlig ”böneform” det är. Man får stöd av varandra.
 
Det finns mycket att skriva om detta, men många författare har skrivit SÅ bra böcker om bön.  Därför tänker jag en tid framöver endast stanna till inför ”bönernas bön” – som Jesus lärde sina lärjungar – alltså Fader vår eller Vår fader. Många tycker att den är kort och man kan den ju.  Vi får se - den innehåller mycket…fortsättning följer.
 

Gert

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln