v 12 John 4:1-42 En annan Agenda...


Nästan som i Agenda, men händelsen tycks inte då som en världshändelse. Jesus bryter gränser i kulturen och samtalet med kvinnan i Sykar är intressant. Kvinna har, liksom Nikodemus tidigare, svårt att förstå bildspråk.
Men Jesus för hela tiden samtalet vidare. Utan att nämna det talar Jesus egentligen om Guds rike. Här skulle buddhisterna varit med och hört om livstörsten som släcks. Kvinnan ber om detta levande vatten. Men något håller henne fången. Varför kommer hon till brunnen när det är som hetast på dagen? Beror det på hennes liv. Fem plus en man på en liten plats kan ha skapat mycket fiendskap och förskjutning. Känsligt! Byt samtalsämne. – En gång har jag varit på denna plats och förstår hennes tanke på val av samtalsämne. Berget finns alldeles intill och är stort. Dags för en religiös konflikt. Men Jesus nappar inte på betet. Till slut – hon vet att Messias ska komma. Jesus svarar: ”Det är jag” och använder samma ord som Gudsnamnet ”Jag är”.
Kvinnan rusar tillbaka till staden och berättar om Jesus, som talat om vad hon gjort. Det visste de nog… Men hennes frimodighet och brinnande sätt får dem att gå ut för att möta Jesus. Många fler kom till tro.
 
Med tanke på min kommentar i slutet av förra avsnittet. Hur blir det när man älskar ljuset mer än mörkret!? Jag hade också med länkar till Focolare. Inspirerande sammanträffanden.
Ja, samtalet skiljer sig från Agenda. Undanglidningen leder genom Jesu skicklighet till utveckling – och levande vatten. Och där sitter vi och ser och lyssnar...
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln